känner att det här har blivit någon slags depp blogg. men jag har det jobbigt nu och det är ju min blogg så ni får helt enkelt stå ut eller inte läsa alls.  jag ska försöka att inte vara ledsen men det är inte så lätt. jag gör mitt bästa. när allting påminns om dig så kan jag inte sluta tänka på dig, förstå? du var mitt allt, snälla jag klarar mig inte